Amanda
Den lilla nymfen ”Amanda”. Amanda återupptäcktes från kommunens förråd 1982 och återinvigdes av kulturnämndens ordförande Ragnar Bucht den 3 juli samma år. Namnet kommer från en schlagerlåt som heter ”Amanda från Haparanda”. Amanda blomsterpryds varje år som tecken på att sommaren har kommit.
Placering: Torget, Haparanda.
Bladverk
Konstnärliga utsmyckningen Bladverk är skulpterad av Sara Edström från Luleå. Relifen är gjuten i betong men det finns detaljer även av brons. Konstverket avtäcktes på nationaldagen den 6 juni 2008.
Placering: Vallen, Haparanda.
Första kustlandsvägen Stockholm-Åbo
Den första sammanhängande landsvägen mellan Stockholm och Åbo blev klar i Vuono 1689. I en sten, så kallad ”liggande höna” finns en inristning CX 1689, delvis skadad.
Placering: I Vuono by. Södra sidan.
Herr Struves triangel
1816-1855 mätte astronomen Von Struve avståndet Ukraina-Nordnorge för att visa att jorden är något oval. Björkö kyrka på andra sidan älven var en av de 265 mätpunkterna. Sträckan är idag ett världsarv.
Hungerkravallerna på Seskarö
I maj 1917 tvångsköpte sågverksarbetare på Seskarö bröd, då ransoneringskorten tagit slut. Myndigheten svarade med att kalla militär till ön. De blev dock avväpnade av folkmassan. Åtta arbetare dömdes sedermera av domstol för uppror. Till 50 års minnet 1967 restes en minnesten över händelsen.
Placering: Industrivägen, Seskarö.
Invalidmonument
Under det första världskriget utväxlade internationella Röda korset cirka 75 000 krigsinvalider via Haparanda. Under transporten dog 218 soldater— 205 från Österrike-Ungern, 11 från Tyskland och 2 från Turkiet och blev begravda i Haparanda under åren 1914-18. Invalidmonumentet på Haparanda kyrkogård uppfördes 1919 och har en text på tyska, ungerska, turkiska och svenska.
Placering: Haparanda kyrkogården
Koleragraven i Salmis
Sommaren 1866 kom en Stockholmsbåt med kolerasmitta till Haparanda uthamn i Salmis. Besättning och passagerare isolerades i Salmis by i ett hus som rekvirerades som kolerasjukhus. Ett 30-tal personer avled där, även den skicklige provinsialläkaren Joshua Wretholm. I Salmis upprättades en särskild begravningsplats, som nyligen restaurerats och skyltats från byvägen, den gamlariksvägen. Även ”kolerasjukhuset” finns kvar.
Placering: I Salmis by (ca 7 km söder om Haparanda)
Kungastenen
Stenen restes som minne över kung Gustav VI Adolfs besök i Haparanda den 18 juni 1952 i samband med hans Eriksgata. Stenen bär kungens namnteckning.
Placering: Torget, Haparanda.
Krigsbarnsminnesmärke
Riksförbundet Finska krigsbarn i Sverige och Suomen Sotalapsiyhdistysten Keskusliitto har tillsammans låtit resa detta minnesmärke över de cirka 80 000 finska barn som under krigsåren 1939-1945 på svenska initiativ förflyttades från Finland i krig till Sverige i fred. En stor del av barnen reste med tåg över HaparandaTornio och passerade denna plats. Många av barnen gjorde resan flera gånger. Cirka 15 000 barn blev kvar i Sverige. Med detta minnesmärke vill de finska krigsbarnen erinra om ett unikt skede i Sveriges och Finlands gemensamma historia samt uttrycka sitt tack för det svenska folkets insats.
Placering: Tullparken.
Kungastenen i Keräsjoki
Vid stenbroarna finns en stor minnessten tillkommen till Gustav III´s ära. Efter att Gustav III genomförde sin statsvälvning 1772, lät man bönderna i Nedre – och Övertorneå-socknar ”spontant” ge sin förtjusning till känna genom att resa en minnessten. Den ”beställdes” av allmogen i Nedertorneå och Övertorneå. Stenen höggs ut i marmor på en sockel av granit och invigdes under stor pompa 1775. Bönderna protesterade mot den för dem själva dyrbara hyllningen. Stenen har text på svenska och finska.
Placering: Nikkala rastplats, E4:an.
Minnesstenen över kapitulationen i Säivis
Finska kriget pågick 1808-1809. Svensk-finska trupperna hade retirerat till Tornio hösten 1808. Efter att ha övervintrat i Tornio marscherade de svensk-finska trupperna söderut. Trupperna kapitulerade och den 25 mars 1809 undertecknades kapitulationen i Säivis av generalmajoren Hans Henrik Gripenberg. För den ryska sidan undertecknades avtalet av general Schuvalov i Månsbyn i Kalix.
Placering: I Säivis och står placerad vänstersida av infarten till Säivis byagård, Säivis gamla skola.
Monument över 1809-års fred
Monumentet över offren för det svensk-ryska kriget 1808-1809 är placerade i parken intill gränsövergången till Tornio. Kriget innebar svåra lidanden för soldater och civilbefolkning i nedre Tornedalen. Epidemier som den fruktade fältsjukan härjade och över 3000 personer dog. Kriget slutade med freden i Fredrikshamn den 17 September 1809, efter det skiljdes Sverige och Finland åt eftersom riksgränsen kom att dras i Tornedalen. Staden Haparanda tillkom som en ersättning för den förlorade handelsstaden Tornio på andra sidan Torne älv. Monumentet avtäcktes inför 180-års minnet av freden på FN-dagen 1989 av landshövdingen i Norrbotten, Curt Boström.
Mia Greens park och staty
Fotografen Mia Green (1870-1949) skapade Haparandas mest värdefulla bildsamling. 1897-1940 var hon verksam som fotograf i Haparanda. Hon har dokumenterat de dramatiska och mycket händelserika decennierna från sekelskiftet fram till andra världskriget i vår bygd.
Hennes dokumentation av krigsåren 1914-1918 i Haparanda innehåller förutom bilder av kända operaartister, statsmän och kungligheter även många fotografier av krigsinvalider, rödakorssystrar, revolutionärer, spioner, gulaschbaroner och smugglare. Bildsamlingen utgör en unik skildring av den snabbt expanderade gränsstaden. Vid sidan av fotografyrket var Mia Green dessutom politiskt engagerad och en pionjär inom stadens social- och äldrevård. I den centralt belägna Mia Green-parken finns en minnessten med en kopparbyst av Mia Green.
Skulptör: Lars Stålnacke.
Placering: Korsningen Torggatan/Fabriksgatan.
Minnestenen över svenska frivilliga i finska krig
Har rests som tecken på tacksamhet för de svenska frivilliga som deltog i Finlands frihetskrig 1918. I vinterkriget 1939-40 och i fortsättningskriget 1941-44.
Placering: Vid E4:an i Tullparken.
Nikkala stenbroar
Den ursprungligen 600 meterlånga stenbron med sex stenvalv över ån Keräsjoki stod klar 1772. Bron underlättade framkomligheten betydligt. Föregångaren till dagens E4 kallades ”Nordstigen” eller Kustlandsvägen. Denna var under flera hundra år den egentliga landsvägen i Norrbotten. Från början var den mest att betrakta som en ridväg. Inte förrän i slutet av 1600-talet började man göra vägen framkomlig för hjulfordon.
Placering: Nikkala rastplats, vid väg E4.
Vägskylt ”Haparanda i centrum”
Skylten visar namn och avstånd till platser med historiskt och turistiskt samband till Haparanda. En gåva av hembygdsföreningen 1982.
Placering: Vid gamla tullen intill Storgatans norra del.
Palovaara monument
Minnesmonumentet vid den sydvästra infarten till Haparanda är rest över den svåra sprängolyckan den 3 juli 1944. Vid minröjningsarbetet i Palovaara strax utanför staden dog 14 värnpliktiga. De unga soldaterna tillhörde I 4 i Linköping och Ing 1 i Solna. Monumentet avtäcktes 1984.
Perävaara
En av mätningspunkterna i Struves meridianbåge som är en del av Unescos världsarv. Ligger i Haparanda kommun cirka3 kilometersydväst om Karungi. Mätningen skedde på den rätt flacka höjden Alanen Perävaara, 89 meter över havet, i en skogstrakt med öppningar mot söder och öster. Det är cirka 8 kilometer på små vägar fram till höjdplatån från väg 99. På Perävaara mättes vinklar mot Huitaperi, Kaakamavaara och Nedertorneå kyrka (Björkö), alla i Finland.
Salmis hamnplats
Sedan 1600-talet låg Tornio uthamn kring Purraviken i Salmis. På 1870-talet blev denna plats Haparandas hamn. Kajen, vars rester finns kvar, raserades av en storm 1934. Stenen minner om en stor trafik och en dåtida mycket namnkunnig hamn, Salmis. Stenen avtäcktes sommaren 1992.
Stenen över postmordet i Harrioja
I mars 1906 rånmördades postiljonen Zacharias Abramsson och den unga hjälpredan Oskar Arvid Hermansson-Harrioja på vägen mellan Nikkala och Harrioja. Mördaren visade sig vara en brevbärare från Haparanda som utförde dådet i förvirrat tillstånd. Platsen för händelsen ligger vid den gamla kustvägen och är märkt med en sten utan gravyr.
Statyn Broar
Statyn restes 1992 när Haparanda stad fyllde 150 år. Fram till gränsdragningen 1809 var Sverige och Finland ett gemensamt land. Broar bröts och Finland och Sverige gick skilda vägar. Sverige har haft en ganska stabil historiegång, men Finland däremot har lidit av världskrig och inbördeskrig. Historien har varit så häftig att till och med brofästen har flyttat sig. Nu är det en ny tid, gränsen håller på att försvinna. Skulptör: Bo Holmlund.
Placering: Torget Haparanda.
Saivaara stenåldersboplats i Kärrbäck
Norrbotten har varit bebott sedan urminnes tider. Haparanda kommun kan visa upp ett tusental fornlämningar, från stenåldern fram till vårt sekel. För cirka 9000 år sedan släppte den senaste landisen sitt grepp över länet, och isens smältvatten bildade ett stort innanhav som täckte allt land inom Haparanda kommun.
Landet har sedan höjt sig och bildat det vi ser i dag. Några av landets bäst bevarade fornlämningar kan ses i norra delen av kommunen bland annat i Saivaara stenåldersby som visar att det redan för 5000 år sedan levde folk här. Boplatsen består av ett stort antal hyddbottnar samt boplatsgropar. Dessa lämningar ligger tätt i väldränerad mark och bör vara cirka 5000 år gamla.
Transit
Konstverket Transit är ett minnesmärke för Postlinbanan. Under det första världskriget gick den mesta posten mellan öst och väst genom Haparanda-Tornio. Redan 1915 började man planera förenandet av Järnvägsnätet mellan Sverige och Ryssland och hösten 1916 påbörjade man byggnadsarbetet för Järnvägsbron. Bron blev dock färdig först efter kriget, 1919. Postverket beslutade att bygga en postlinbana över älven och banan var i funktion 1917-1918. Konstverket heter TRANSIT- Brevduvor på bord. Konstnären Anja Persson har valt att symboliskt visualisera detta monument. Hennes verk är ett postkontor utomhus som symboliserar kampen för brevens rätt att nå fram. Placering: vid Torneälv, utmed cykelvägen mellan Strandplan och järnvägsbron i Haparanda.
Sikhåvarstatyn
Statyn av Erik Vargtand står placerad invid Kukkolaforsen. Sikhåvaren är ca 5 meter hög och väger ca 1200 kg.